Posted on 2010-08-16 - 13:59 under Hälsa |
I lördags så gick Midnattsloppet i Stockholm. Ett lopp som borde vara en folkfest, tusentals löpare som tar sig fram på en milslång bana sent på kvällen i centrala Stockholm.
Tyvärr så överskuggas hela denna folkfest av den anledningen att två personer i år avled under tävlingen. Tidningsartiklarna har fokuserat på detta i stället för på själva tävlingen, något man i och för sig kan förstå.
Jag personligen är inte förvånad över att folk avlider under dessa större löpartävlingar. Ser man på de stora tävlingarna här i Sverige, t.ex. Stockholm Maraton, Göteborgsvarvet och Midnattsloppen i Stockholm och i Göteborg så handlar det om åtskilliga tusentals löpare som genomför en enorm kraftansträngning. Oftast under väldigt omänskliga förhållanden, t.ex. vädret nu i lördags och vädret under Göteborgsvarvet. Det är inte bara vädret som kan vara plågsamt, faktum är ju att långt ifrån alla som springer dessa lopp är tränade till att göra det. Många saknar tillräckligt många mil i benen innan de ger sig ut, de saknar rutin och erfarenhet och de saknar den kunskap som krävs för att genomföra en kraftansträngning under krävande förhållanden.
Så egentligen så tycker jag nog att det är konstigt att de stora loppen i Sverige och även runt om i världen inte kräver ett antal dödsoffer vid varje tävlingstillfälle. Rent statistiskt så borde några egentligen dö under varje tävling.Jag tänker just då på att hettan kan vara enorm, folk kan vara otillräckligt tränade och folk tar allt för lätt på den uppgift de står inför.
Jag tycker inte att man skall acceptera att löpare avlider under tävlingarna, men man kanske måste räkna med det. Självklart så måste alla, arrangörer, tävlande, föreningar, sponsorer, media och så vidare göra det yttersta för att undvika att det inträffar. Jag tror inte man kan överdriva informationen om hur viktigt det är att dricka mycket under ett lopp, hur viktigt det är att vara vältränad och väl förberedd inför den uppgiften man står inför.
Det gäller verkligen att få alla som springer ett lopp, oavsett om det är på 42 km, 21 km eller 10 km, att inse att det inte är en barnlek att genomföra det, speciellt inte om det är väldigt varmt under tävlingsdagen. Man kan inte kommer mer eller mindre otränad till en tävling och tro att man tar sig igenom loppet med en klackspark, speciellt inte om sträckan är lång.
I sin blogg på SVD så är Petra Månström, själv en erfaren löpare, inne på samma linje. Hon tycker också att ett läkarintyg skulle vara ett krav för att få springa. Det ligger något i det faktiskt, även om jag tror att det kan vara svårt att genomföra. Tänk själva ett lopp som Göteborgsvarvet eller Stockholm Maraton med alla de tusentals löpare som anmäler sig, det skulle ta tid att granska alla intyg som skulle skickas in av alla löpare. Men tanken är god, kanske krävs det att man måste ha ett intyg för att få springa.
Samtidigt så är det varje enskild löpares egna ansvar att vara fullt förberedd inför tävlingen. Det är varje enskild löpare som själv skall känna av om han eller hon klarar av den uppgift man skall genomföra. Tyvärr så inser inte alla detta.
Jag sprang ett antal O-ringen tävlingar för många år sedan, totalt tre stycken, och jag var dessutom med som arrangör vid en tävling. Jag drar mig till minnes att under de fyra tävlingar som jag var med i så förekom det dödsfall varje år. Det var snudd på något man räknade med, hur konstigt det än låter. Därför så tycker jag att det är mer förvånande att löpare inte dör under de stora loppen än att de avlider. Som sagt, under de förhållanden som råder så borde egentligen ett antal löpare avlida under varje tävling. Så man kan ju inte vara annat än tacksam för att dödsfall under löparfolkfesterna inte är mer vanliga än vad de nu är. Nu gäller det bara att jobba för att de blir än mer ovanliga.
DN – 26-åring föll ihop på upploppet
SVD – Två avled under motionslopp
GP – Två personer dog under Midnattsloppet
Sydsvenskan – Två män avled under motionslopp
Posted on 2010-08-13 - 19:32 under Hälsa |
Ringde min vårdcentral idag och pratade med en sköterska där. Jag sa som det var, snart tre månader sedan jag skadade mig och foten är inte läkt ännu. Jag beskrev att det gjorde ont när jag sprang och att den fortfarande är lite svullen.
Detta är normalt sa sköterskan, det tar månader innan en stukning som den jag råkade ut för, läker. Så länge jag inte har ont hela tiden så är det inget att oroa sig för. Bara att vila och sakta bygga upp styrkan i foten. Självklart så kunde jag få komma ner om jag ville att de skulle kolla på foten. Men jag tyckte inte det var värt att betala 100 kronor för att få samma svar som jag fick via telefon. Vi kom i ställer överens om jag skulle avvakta någon månad till och se hur den läker.
Posted on 2010-08-02 - 22:49 under Hälsa |
Igår, måndagen den 2:a augusti så var det 74 dagar sedan jag skadade mig (om jag nu räknar rätt). Det var också 22 dagar sedan jag testade att springa senaste gången.
Tänkte därför att jag skulle göra ett litet försök under måndagskvällen, trots att jag egentligen visste att foten inte är riktigt hel. Det gick inte så bra, kom inte många meter innan det började göra ont och jag beslöt genast för att avbryta.
Jag har känningar av det onda ibland även om jag inte springer, främst när jag går i nedförsbackar och nedför trappor. Foten är dessutom fortfarande lite lätt svullen.
Jag vet att det kan ta tid att läka en skada som den jag råkade ut för. Senast igår så berättade en vän att hon hade problem med sin fot i ca 6 månader innan hon blev frisk efter en likande skada. Men även om jag nu vet att det tar tid så känns det ibland som om jag aldrig mer kommer att kunna springa. Det känns verkligen tungt och hopplöst när jag får så ont efter bara några få meter.
Jag vill inget hellre än att ge mig ut igen och avverka några kilometer, men hoppet om att kunna få göra det blir allt mindre och mindre.
Posted on 2010-07-19 - 19:31 under Hälsa |
I morgon, tisdagen den 20 juli, så är det två månader sedan jag skadade min fot. Jag kan ännu inte springa med den, testsprang senast den 11 juli och jag klarade ca 650 meter innan det gjorde så ont att jag insåg att det inte var lönt att fortsätta.
Jag trodde först att det skulle gå över på en så där två tre veckor. Min läkare sa ungefär en månad. Men som sagt, två månader och det är fortfarande lika illa.
Jag vill verkligen ut och springa, längtar så otroligt mycket efter det. Så det är verkligen frustrerande att foten inte håller. Ibland undrar jag om jag någon gång kommer att kunna få springa igen, det känns som om foten aldrig mer kommer att vara i ett springvänligt format.
Posted on 2010-07-04 - 17:38 under Träning |
Idag är det, om jag nu räknar rätt, 46 dagar sedan jag skadade mig. Beslöt mig för att göra en testrunda idag. Foten har känts rätt okey den sista tiden även om jag då och då har lite ont.
I går väll så var vi ute och gick en liten runda och då passade jag på att springa några meter. Allt kändes perfekt då och jag beslöt mig då för att springa under söndagen.
Sagt och gjort, på etermiddagen idag snörade jag på mig löparskorna för första gången sedan dagen då jag skadades. Jag begav mig ner till sjön här i närheten för att åtminstone ta mig runt ett varv. Men redan under uppvärmningen kände jag att det inte var bra i foten. Då och då hög det till och gjorde rejält ont. Min tanke var dock att det helt enkelt berodde på att jag inte var van vid att springa och att det skulle släppa rätt snart. Men efter att ha tryckt igång min löparklocka och sprungit i väg så kände jag att det inte var helt bra i foten. Efter ca 300 meter så lade jag av, det gick helt enkelt inte att springa. Jag gick i stället ett varv runt sjön, väldigt besviken.
Nu blir det fortsatt reabträning i veckan. Jag skall dessutom köpa mig ett par nya skor i veckan, det kanske hjälper lite eftersom mina nuvarande är rätt utslitna. Skall göra ett nytt försök framåt nästa helg.
Posted on 2010-07-01 - 8:15 under Hälsa |
Igår så var jag nere på vårdcentralen och lämnade tillbaka mina kryckor. Jag vet inte om det skall räknas som ett tecken på tillfrisknande men det är ju ändå ett steg i rätt riktning.
Jag tycker inte att jag behöver kryckorna längre, har knappt använt dom den senaste veckan. Men trots det så känns foten inte helt bra ännu. Det gör lite små ont iden fortfarande. Har börjat med reabträning, t.ex. så står jag och gör desperata försök med att hålla balansen på en balansbräda, något som är svårt eftersom jag inte har mycket till balanssinne. jag gör också tåhävningar, allt för att bygga upp foten igen. Tyvärr så slarvar jag väldigt mycket med just reaben, måste bli bättre på det.
Var igår inne snabbt i ett par affärer för att kolla skoläget. Jag vill ha ett par nya skor att springa i innan jag kör i gång med löpningen. Tittade inte så där jätte noga utan gjorde bara en snabb överblick över läget. Nästa vecka skall jag dock gå ner till någon av affärerna och få hjälp med att prova ut ett par och köpa dom. Tanken är att börja springa nästa vecka nämligen och då behöver jag verkligen ett par bra och stabila skor.
Posted on 2010-06-26 - 15:27 under Hälsa |
Jag hade hoppats på att min skada skulle vara över nu, jag hade planer på att testspringa lite i morgon söndag eller på måndag. foten har känts helt okey de senaste dagarna, lite lätt ont när jag böjer den i vissa lägen bara.
Under midsommarhelgen så har jag gått en hel del, tagit några längre promenader varje dag. Allt detta för att dels börja röra på mig men framför allt för att få igång foten lite. Det har funkat bra, foten har hängt med rätt bra hela tiden.
Men under en promenad idag så gick jag i en relativt brant nedförsbacke där det fanns en massa tallkottar. Jag råkade sätta min vänsterfot på en av dessa kottar och foten gled då iväg och jag trillade/satte mig. Jag kände direkt att jag i fallet vred till min skadade högerfot. Det gjorde rätt ont med en gång. Men efter att ha kommit upp igen och börjat gå några steg så gick det onda över.
Nu, ett par timmar senare, när jag sitter här hemma så gör foten lite lätt ont. Den har inte svullnat upp något (ännu) men den känns väldigt stel. Det stramar rejält när jag försöker böja den både i sidled och upp och ner. Jag hoppas verkligen att den inte svullnar upp nu, orkar nog inte med det ännu en gång.
Det blir i alla fall ingen comeback med löpningen nu i dagarna. Det får vänta någon vecka till, minst. Vill verkligen att foten läker helt och hållet nu.
Posted on 2010-06-20 - 19:59 under Hälsa |
Idag, den 20 juni, så är det en månad sedan jag skadade mig.
Jag har ännu inte kommit igång med min träning, skadan är inte läkt helt och hållet ännu. Jag hoppar allt mindre och mindre på kryckor nu, jag försöker låta bli dom men ibland behövs dom. Foten är fortfarande lite lätt svullen och jag har då och då lite lätt ont i den. Den första tiden efter min skada så var foten väldigt blå också, men detta är försvunnit.
Inom kort så skall jag påbörja lite uppbyggnadsträning av foten, genom att göra tåhävningar och träna på balansplatta. Jag har inte velat göra detta förrän det att jag känner att foten håller för det. Så småningom så skall jag också påbörja löpträningen lite lätt. Målet har hela tiden varit att jag skall börja träna efter midsommarhelgen. Jag får se hur foten känns om en vecka, jag hoppas att jag skall kunna springa lite lätt den 28 juni men känner jag det minsta av skadan så väntar jag. Jag vill inte riskera något.
Behöver jag förresten påpeka att jag är något så fruktansvärt sugen på att springa. Jag har verkligen en massa spring i benen just nu och jag vill så gärna ge mig ut i löpspåret igen.
Posted on 2010-05-31 - 22:10 under Hälsa |
Hoppar fortfarande på kryckor, har gjort det en vecka nu och kommer väl att göra det i ytterligare en vecka ungefär.
Foten är bättre. Den är fortfarande lite svullen, lite blå och gör lite ont då och då, men det är långt ifrån samma smärta, samma svullnad och samma härliga mörkblåa färg som för en vecka sedan.
Kryckhoppningen går framåt. Trodde aldrig att det var så jobbigt att hoppa på kryckor, men det är fruktansvärt. Jag har i alla fall insett att det är en väldigt bra träningsform, det tränar nog upp både kondition samt styrka i överkroppen. Styrkan i benen blir det väl lite si och så med, men är det någonstans på min kropp där jag har musklar så är det just på benen.
Var ute och hoppade en sväng nu i kväll. Det blev inte så långt, några hundra meter bara. Det räcker till en början med. Skall försöka hoppa små rundor varje dag den här veckan som ren träning. Skall nog ta på mig pulsbältet då också, glömmer det varje gång. Misstänker att min kryckpuls är betydligt högra än löppulsen.
Posted on 2010-05-25 - 0:01 under Hälsa |
Dags för ännu en liten uppdatering, denna gång med en liten negativ klang.
I torsdagskväll, väldigt sent, fick jag för mig att jag skulle ut och köra lite intervaller i en kort och inte allt för brant backe. Tanken var att köra snabbt uppför backen och sedan småjobba ner.
Detta gjorde jag en gång. Det kändes rätt okey även om jag märkte att det var väldigt ovant att springa snabbt. När jag sedan hade småjoggat ner och skulle börja runda två hände det som hade den lilla negativa klangen.
Under kvällen hade det regnat väldigt mycket, med betoning på väldigt mycket. Om jag fattade det hela rätt så kom under torsdagskvällen hälften av maj månads normala nederbörd, detta under ett par timmar. Det hade också åskat en hel del. Underlaget jag sprang på var grus och här och var så fanns det vatten- och lerpölar.
När jag hade kommit ner för backen smålufsande och skulle vänta för att ta backen i full fart igen så märkte jag inte att höger fot var placerad i just en lerpöl. Jag vred min kropp åt höger för att ta sats igen, men mitt högerben ville inte åt höger utan vred sig åt andra hållet. Jag föll omkull, kände en oerhörd smärta i höger fot. Min första tanke var att jag hade brutit foten. Den tanken förstärktes när jag försökte resa mig upp. Jag försökte flera gånger men trillade bara ihop varje gång, mitt i lerpölen. Det fanns inget att hålla sig i vilket försvårade det hela när jag skulle resa mig. Till slut kom jag i alla fall upp, väldigt vingligt. Ont gjorde det, fruktansvärt ont.
Min sambo var ute och sprang en annan runda, jag visste att hon kunde passera där jag var och min tanke var att jag skulle vänta där på henne. Men jag insåg att det inte var helt säkert att hon skulle komma dit så jag beslöt mig för att ta mig till ett ställe, ca 150 meter därifrån, längst upp på backen, där jag visste att hon skulle komma. 150 meter var alltså sträckan, det tog mig ca fem minuter att gå. Sambon kom en stund senare, men hjälp av henne tog jag mig hem till lägenheten, ett par hundra meter därifrån. Med mycket möda och stort besvär så fick jag av mig skorna och jag gick i stort sätt direkt in i duschen för att kyla ner foten, och för att tvätta av all lera som jag hade på benen.
Jag hade ont sen på kvällen och natten. Hade tagit två värktabletter men fick ta en till under natten. Hela fredagen så hade jag väldigt ont hela tiden. På kvällen sen under fredagen så svullnade foten upp väldigt kraftig och jag fick stora blåa fläckar på den. Under lördagen så gjorde det fortfarande ont, dock inte lika mycket som under fredagen. Foten var dock väldigt svullen och blå. Smärtan avtog mer under söndagen. Då försvann den ständiga smärtan, jag hade bar ont när jag belastade foten och när jag höll den i vissa vinklar.
Under både lördagen och söndagen så fanns tanken på att åka till akuten, i alla fall att kontakta sjukvårdsupplysningen. Men en del av dom som jag pratade om detta med sa att foten med största sannolikhet inte var bruten eftersom jag kunde gå på den, även om det var med stora besvär, och att jag kunde röra på den. Skulle jag ta mig till akuten så skulle jag bli sittandes där säkert i en 10-15 timmar och med tanke på att jag inte var så allvarligt skadad så var det inte värt det.
Under måndagen så fick jag i alla fall en tid hos min läkare på vårdcentralen. Han bekräftade mina tankar och sa att det var en rejäl stukning. Jag fick ett par kryckor som jag skall hoppa runt på i minst en vecka och sen så fick jag löpförbund i minst en månad. Sen fick jag tips på uppbyggnadsträning hit och dit.
Har hoppat runt på mina kryckor under kvällen. Fy sjutton vad jobbigt det är. Har nog inte fått in den rätt tekniken ännu misstänker jag eftersom jag får ont både här och där. Men det kommer väl så småningom. Har insett en sak i alla fall, en sak som är en tröst i bedrövelsen. Att hoppa på kryckor är en väldigt bra alternativträning till löpningen. Det är jobbigt, min puls går nästan på max (nåja) under de korta stunder jag hoppar runt, jag blir i alla fall rejält andfådd. Dessutom så ger det bra träning i överkroppen, känner redan av en begynnande träningsvärk.
Så det blir med andra ord ingen vanlig löpträning för min del på den här sidan midsommar. Det är bara att bita i det sura äpplet eller vad man nu säger och acceptera det. Skall dock försöka skriva lite här då och då. Det finns ju annat att skriva om när det gäller löpning än mina få och futtiga distanser.
Keep on jogging alla. För min del blir det keep on jumping
